2007-09-29

Idag blir det inga långa inlägg - bara lite bilder från dagens pinscherträff.
Jag hade en trevlig dag och fick med min ett par stycken urtrötta pinschers ;)
Tack till er som kom - med och utan pinscher!













Nu är det dags för sängen - och om jag orkar kommer litet inlägg ang träffen imorgon - sov gottis

2007-09-23

Att förlora ett älskat husdjur...

En uppfödarkollegas pinscherflicka gick bort igår - hon blev biten av en fästing och efter en tid på djursjukhuset slutade hennes hjärta att slå ...

Tanken på hennes förlust ger mig piggar ...
Det är inte riktigt tillåtet att sörja ett husdjur som man sörjer sina vänner och släktingar.
Reaktionerna kan vara okänsliga: "Det var ju bara ett djur. Har du tänkt på att sakffa en ny? Det blir bättre när du skaffat dig en ny."
Men förluster är svåra att mäta och de behöver inte nödvändigtvis kännas mindre efter ett djur, en livslång nära vän. Däremot kan omgivningens inställning göra det svårare att få utlopp för sorgen.

Tänk på vad du kan göra för någon i den situationen - och jag gör det för dig!

Vi skaffar oss husdjur, hund av olika skäl men för mig har det varit en del av mitt liv sedan barnsben. Och de kommer alltid att få ha den centrala rollen i mitt varande!
Att vakna tidigt på morgonen, klä på sig lite snabbt och gå ut i morgonfuktig kyla - med Bronx, BeeJay och Vegas - det finns inget bättre sätt att spendera tiden på....

Det bästa jag gjort i mitt vuxna liv var när jag bestämde mig för att ta hem Bronx på foder - förevigt tacksam Sussie och Uffe - han har grundlagt hela mitt intresse av pinscher och pinscheraktiviteter. Bronx är min ständiga följeslagare och bästa vän - han är grunden till mina engagemang... han är allt!

BeeJay ... han är mitt kärleksbarn (ja, kan man inte få egna skaffar man sig andras ;)) En valp av min underbara Bronx.
Långt från perfekt i andras ögon - men en guldklimp i mina.
BeeJay är min, snart 3åriga kille som alltid ligger i sängen under täcket. Min varma goa, tokiga, roliga humörpeppande goding!

Lägger in lite bilder på honom tagna idag i bloggen - vi har varit ute och njutit av det 19gradiga fina solskensvädret.
Alla hundarna har öst av sig spring i benen och matte har fotat för fullt ;)

2007-09-16

Spårade - äntligen

God kväll – om det nu är någon som ids läsa denna vimmelkantiga ”pinscher/mattes-blogg” ;)

Lördagskvällen bestod i att jag kollade på tv;n liggande i soffan, slötittande på inget alls …. Och helt sonika fick ett sug efter att spåra lite med BeeJay, kanske till och med testa Vegas. Och en tanke som kommer in i min tankeverksamhet, släpps sällan ;)

Ner i frysen och rota bland äckligt kött och annat kadaver, ut med blod och klövar (jo, de ligger bland husses mat, inte bland mitt veg. Han står ut med mycket, mitt hjärta) – tinas till söndag morgon.

BeeJay, som visste direkt vad som var på G när jag rotade fram grejerna ur frysen var så taggad och ivrig när vi kom ut till Albäck att han hade svårt vänta på ”skottplatsen”
Eftersom det är lite mer än 7månader sedan vi gick ett spår sist ville jag ge Beejay lite tid att jobba upp sig i spåret – MEN det är en sådan naturlig sak för honom, troligtvis för alla hundar att han dyker skottplatsen och agerar direkt!

Spåret jag la till honom var dryga 700meter - blod på dryga 120ml användes, tre 90graders vinklar och ett bloduppehåll på 15meter hann vi också få in.
Jag gjorde en korsning över 2 stigar och följde längs en liten bäck.

När han kom fram till klöven – vilken lycka! Om en hund kan stolt le – då log han från öra till öra. Han ville hålla kvar den underbara klöven i munnen – säkert skrytsamt visa de andra två som satt i bilen och väntade ”kolla vad jag gjort”.

BeeJay älskar att jobba och all utställning denna termin har fått mig att inte riktigt hinna med honom och hans favoritsyssla – DET skall bli bättring på det – Matte lovar!

Vegas spår var lite kortare och lite lättare – samma mängd blod – inte för att jag tror hon inte skulle ta tag i den spårande uppgiften fint … men, det är viktigt att det blir överpositivt i början ;)

La ett 250m långt spår, en vinkel och ett uppehåll – klöven låg i gräs, lite halvdold och visst, hon fann den ;). MEN inte skulle hon väl ta den läskiga saken i munnen ;)

Vegas har fått skottplatsen och far iväg .....

Mitt i och djupt inne i spårandet ....
Vegas finner och undersöker den mystiska klöven ;)

Jag tror att spåra och speciellt blodspårning är otroligt naturligt för hunden. Det är nog väldigt få hundar som inte skulle klara av det – och då ofta beroende på t ex noskvalster eller ålder, fysik eller helt enkelt ointresse…

Det man vill att hunden skall göra i spårningen är ju att eftersöka ett skadat vilt – och skadade djur avger otroligt mycket större och vidare doftmarkörer än ett friskt djur. Molekylerna från blod, körtlar, partiklar från utandningsluften och djurets hud och hår, samt även uppriven markvegetation – allt detta bildar sammantaget en doft vi vill hunden ska följa i spåret.

Man brukar tala om två olika sorters vittring – mark och luft.
Markvittring är när hunden håller nosen i marknivå. Det hunden söker efter här är allt som binds till markskiktet.
Luftvittring är det ”spår” som kommer via vind och luft. Den avtar relativt snabbt i intensitet och späds på med nya vindar.. Den störta anledningen till att man låter spåret vila i några timmar är just för att det luftburna spåret skall försvinna.
Detta var, som sagt första gången Vegas spårade ..... men verkligen inte den sista ;)
Avslutar med bilderna på BeeJay - han är så underbar att spåra med ... han ÄLSKAR DET!
Spårvittring i det höga gräset, Beejay far fram, över det och försvinner ned i gräset ;)
KLÖVEN ... Grrrr ....

2007-09-13

HD och AD


Idag kom svaret på AD/HD röntgen. HD - grad A och AD - UA vilket var ett mycket positivt och bra resultat!

Torsdagen den 6sep var vi äntligen hos veterinären och röntgade BeeJay´s höfter och armbågar. Det har blivit uppskjutet flera gånger på grund av både det ena och det andra. Hur som helst så gick det bra.

BeeJay var lika lugn som vanligt när han träffade Mätte – eller lugn, han gillar sin veterinär och tokviftar på svansen när han ser henne ;).


BeeJay ville ändå visa att den där sprutan som skulle få honom att lugna ner sig till ”röntgen-lugn”, den sved lite och den tyckte han inte om. Assistenten frågade om Mätte ville ha munkorg på honom, men det vill hon aldrig på BeeJay, hon vet att han är en protesterande plutt som inte gör mer än att låter;). Efter att BeeJay fått sprutan skulle vi förflyttas oss till källaren där röntgen var innan han slappnade av helt. Vi hann dock inte mer än ut ur rummet innan BeeJay slappade till! Jag bar min 20,6kg lillplutt ner för trappan - och han var så goo.


Själva röntgen gick bra och Linda, assistenten var så trevlig och snackade med mig hela tiden (det är lite obehagligt att se sin hund så väck) hon tyckte att det såg bra ut. Jag var med hela tiden för att hålla armbågarna på BeeJay - och för att få honom helt lugn. Jag tyckte det gick över förväntan.

Det är mycket att tänka på vid plåttagning - bäcken och knäleder skall vara med på röntgenbilden, benen skall ligga parallellt och knäskålen skall ligga projicerad mitt i lårbenet, dvs benen får ej vara roterade utåt eller inåt. Röntgenplåtarna skall märkas … med en markör av något slag.

Resten av den dagen var BeeJay lite hängig och pipig. Han sov ganska mycket och kröp så fort han fick chansen direkt under mattes duntäcke.


*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
HD var den första defekten med ärftlig bakgrund som blev klargjord för generell diagnostisering och central registrering.
HD är till stor del ärftligt betingat varför rekommendationen är att använda föräldrar som har godkända höftleder dvs A/B och, om möjligt vars egna föräldrar har godkända höftleder. Trots detta kommer ändå en viss procent av alla valpar att utveckla HD.Ingen uppfödare kan någonsin garantera att HD-fria valpar! Men man kan arbeta så mycket som möjligt för att minimera riskerna.

Höftledsdysplasi – höftledsfel (HD) är en underutveckling av höftleden.Själva ledhålan (höftledsskålen) blir under hundens tillväxt för grund. Detta leder till förslitningsskador och många hundar blir så småningom halta på bakbenen. Innan hälta utvecklas kan en person, som är van att bedöma hundars rörelser, se ett avvikande rörelsemönster på drabbade hundar. Men många gånger kan det ta lång tid innan det märks om hunden är drabbad av HD och ibland händer det att man inte märker det alls!


Pinschern är ju en lättare ras, med kroppskonstruktion som ofta gör att hunden inte ”lider” av HD. Om en pinscher har HD behöver inte det betyda att han inte kan leva ett fullgott liv. Det beror på skadans omfattning och även i vilket skick hunden är i.


Många hundägare, som ”bara vill ha en hemma-hund” resonerar som så att "Min hund har aldrig haft några problem så jag behöver minsann inte röntga!". Men det är aldrig en nackdel att veta så mycket som möjligt om sin hund, hur det ligger till med HD, AD och liknande. Att ens hund inte visa några symptom betyder nödvändigtvis inte att HD/AD är ok, skadan kan finnas där ändå.


MEN med detta sagt, om hunden skulle ha en HD-skada så behöver man ju inte sätta denpå en piedestal eller i bokhyllan utan man anpassar helt enkelt arbete och motion efter den skada som hunden har (rådgör med veterinär) och efter den fysik som finns i grunden. En hund skall ju få ha ett lyckligt liv också och inte bara finnas till för att göra oss hundägare till lags.


Med AD/armbågsledsdysplasi, armbågsledsarthros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast ej på röntgenbilden, men ger upphov till benpålagringar,vilka kan ses. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår.

Avläsningen av röntgenbilder av armbågar går framförallt ut på att utvärdera om det finns benpålagringar i lederna och i så fall ange hur mycket. Orsaker till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3½ månads ålder. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att de skadas p.g.a. rubbad utveckling i omgivande benvävnad.


Den vanligaste rubbningen, FPC (fragmenterad processus coronoideus), förekommer på armbågens spets, i den främre delen av ledhålan.


Den näst vanligaste rubbningen, OD (Osteochondritis dissecans), förekommer på överarmens inre ledrulle i den nedre delen av ledhålan, nästan mittemot den plats på armbågsbenet där FPC kan förekomma. Utseendet på denna skada liknar det som ibland också ses i bog- och knäled.


En tredje relativt ovanlig tillväxtrubbning, UPC (armbågsledsdysplasi, AD), har varit känd sedan länge hos framförallt Schäfer. Genom en ofullständig förbening av armbågsbenets tillväxtlinje i den övre delen av ledhålanbildas en relativt stor "lös benbit" som är väl synlig på en röntgenbild av leden.


De vanligaste benämningarna på de olika typer av utvecklingsrubbningar är osteochondros (benbroskskada, degeneration) eller AD, armbågsledsdysplasi, (felaktig utveckling av armbågsleden).


Vid HD-avläsning bedömer man direkt det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur mycket pålagringar som tillkommit (arthrosgrad).

Vid röntgenavläsning av armbågarna är det oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och i så fall hur mycket.


Hos hundar med tydliga symptom (bl.a. hälta) p.g.a. defekter i armbågsleden ses dock ofta benpålagringar vid röntgenundersökning redan inom en månad efter det att de första symptomen på en ledskada har uppmärksammats. Tyvärr ger inte graden av arthros någon säker upplysning om hur allvarlig den ursprungliga defekten i leden är, speciellt inte hos vuxna hundar, eftersom arthrosen ökar med åldern och även är starkt beroende av det sätt hunden motioneras på.


En hund med AD-graden LBP (lätt benpålagring) kan ha mera besvär än vad en hund med graden MBP (måttlig benpålagring) eller KBP (kraftig benpålagring) har. Man får anpassa hundens arbete och motion helt efter den skada som hunden har och vilken typ av hund man har.


Kan man undvika HD/AD?

Några få råd jag själv fått är;


1 - Håll valpen så slank att du med lätthet kan känna revbenen då du smeker den längs bröstkorgen och så att hunden har en tydligt markerad midja samtidigt som du ger ett fullgott helfoder. Övervikt i valpens uppväxt kan påverka hd-resultatet negativt.

2 - För att hd-röntgen ska vara officiell ska hunden fyllt 1 år när den röntgas, men i Norge rekommenderas att hunden är ca 1½ -2 år vid hd-röntgen så att kropp och leder hunnit stabiliseras. Detta är något jag själv tyckt låter vettigt.

3 - Röntga inte en tik som löper, ligamenten kan vara lite uppluckrade vid löp.

4 - Det är viktigt att hunden får springa lös några gånger i veckan för att bygga upp musklerna, det räcker inte med koppel-promenader. Dåliga muskler kan leda till sämre hd-status och slappa leder.

5 - När du beställer tid, kräv att utbildad personal utför röntgen. Personalen ska hålla i hundens bakben, (det har hänt att hundägaren själv fått hålla i hundens bakben).

Sist men inte minst – Det är aldrig fel att hd-röntga din sällskapshund! Vi behöver fler röntgade pinschers för att få en bättre överblick över rasen.

Bloggarkiv