Äntligen vågade jag....

Under en tid - säkert två års tid - har jag inte vågat släppa Bronx lös mer än på väldigt speciella områden. Han har nämligen en vansinnig driv efter vilt som bara stegrade sig när han och sonen, BeeJay under en promenad fick fatt i en kanin som de dödade genom samarbete ....

Sedan höll jag mig till inhägnat området - men ... Bronx är så väldigt smart (tyvärr) och när vi var på ett av Trelleborgs inhägnade skogsområden kom en kanin farande och bronx for som ett skott efter ... BeeJay med.
Bronx följde kaninen och när den klämde sig under inhägnaden, då öljde Bronx med och med sig fick han BeeJay. utanför var E6an .... Jag har aldrig varit så rädd, som när jag såg dem rusa efter kanin och jag insåg att jag fick ta mig till andra sidan för att komma ut och för att komma till dem.

NåVäl - efter den händelsen har Bronx haft en väldigt begränsad frihet. BeeJay och Vegas är ju inga problem och de har dagligen lösa promenader med rus.

Annika puschade mig att våga - på ett nytt ställe i Trelleborg. Det är nere vid stranden där de har ordnat ett hundbad som har inhägnat ena sidan med staket och den andra med havet ...

Så jag vågade och vi släppte, jag kallade och gav gott godis - flera gånger var vi där och han höll sig inom ok avstånd och kom som ett skott på inkallning.

Igår när jag åkte till Ängelholm för att träffa Els-Magreth och Eówyn tänkte jag.... vågar jag???

OCH det gjorde jag!

Bronx och Vegas fick rusa av sig i några timmars promenad på stranden i Ängelholm. Skogen ligger precis kant i kant med stranden men Bronx var som en pärla och det var så skönt att se honom kunna, känna att jag vågade och att vi kan njuta av lösa turer igen - Bronx och jag, tillsammans med de andra!
Vegas öser som alltid - fram och tillbaka, njuter av farten och jagar, blir jagad - pinscherös helt enkelt!