Har varit några riktigt hemska dagar och nätter - vaken i stort sätt sedan söndagas 01.00 - stötvis sömn och full kontroll i valplådan... så gott det går.
Så här gick det efter ....
Vegas fick medicin utskrivet och en puckel med starkare grejer i nacken.
Måndagen gick lungt, tempen var ner runt kring de 38,5 - jag mjölkade av hennes inflammerade juver var fjärde timme och höll koll på att valparna inte suttade på den. Läkaren rekommenderade tejpning... men efter att ha gjort det en gång och sedan inför nästa mjölkning dra av den.... insåg jag att det inte var något jag ville utsätta Vegas för - det gjortde fruktansvärt ont tyckte hon.
Natten mot tisdag fick Vegas en febertopp igen - den var på dryga 39,8 och jag ringde in för att höra hur jag skulle göra - den sköterskan som jobbade var trevlig och bemötte mig med att ge en halv panodill, för att sänka tempen...
Jag kände sedan att jag inte kunde få ur all mjölk ur juvern och jag kände att jag inte kunde och itne gjorde rätt...
På tisdagsmorgonen ringde jag in till Malmö igen för att höra hur och om de kunde hjälpa mig - visa hur och lite så. Om de fått svar på odlingarna de tagit och vad de visat.
Tyvärr hade sköterskan antagligen itne upplevt världens bästa dag - antar jag - hon läste utantill vad som stod i Vegas journal och sa att det var allt man kunde göra. Var det så jag itne fick ut allt var det bara att ge henne Remadylen, "som du ju fick utskriver och det var oturligt att du itne ville ha galastop, det hade behövts nu! Du får ta av henne valparna för det är väl tiken som är viktig?
Jag blev så uppgiven... visste inte hur jag skulle göra. Bestämde mig trots allt för att inte sätta in och dra igång stora blåslampan innan jag talat med min egen vet - på Trelleborgs Vetrinärerna.
Kl 01.00 fick jag ett samtal - Cathrine på Rivendells - underbara vän - ringde och talade lite med mig. Hon sa att det var inga problem om jag ville låna en tik av dem för amma - ofta har man ju någon i kenneln eller av uppfödningen som är i rätt tid av löp/skendräktighet.
TACK underbara Cathrine och Kattis - som erbjöd sig att köra - det lättar så mycket!!!
NU idag har jag varit hos min vet - De har visat hur jag skall göra, hur mycket och känslan av juvret när det är "tillräckligt tömt" Vegas ville de inte sätta stora alarmet på än - de har sett så mycket värre och jag var på rätt väg.
Så planen är nu fortsätta så somjag gjort - med det STORA undantaget att min goa, älskade stora syster Annett kommer ner och avlastar mig så jag får sova en natt fullt ut.
Tänk va, hon kör 43mil för att lilla syster skall få sova lite.
Jag älskar henne mycket - alltid!
Så - ni som ringt och sms, skrivit - det värmer ... även om jag inte alltid orkar svara!
Bilder skall jag försöka få in lite senare - men nu... första koppen kaffe och första maten på tre dygn...
Man är allt bra liten på jorden när de man älskar, som inte kan förmedla sig inte mår bra.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar