Idag och igår är första gångerna på flera, flera år som min make, Mats följt med mig på ordentliga långturer… eller hyfsade långturer.

Igår kom den första snön för året och lade sig som ett varmt, ljust och gnistrande täcke – det var så vackert på kvällen att vi … Mats eget förslag … tog en av mina timmeslånga stråk.

Mats blev opererad för tredje gången i november förra året – stelopererad i sin fot - hans skelett är poröst och brutet på flera ställen, foten har varit häftklamrad samman ... men de kröp sakta ut. Nu, sista operationen tog de skelett från höften och flyttade till foten, verkar ha lyckats - skönt!!! - och nu kunde han, utan allt för mycket besvär följa med. Jag frågade om han kände smärta när vi var ute – men det gjorde han inte, bara träningsvärk i morse men med humör för att följa med på en av turerna idag med ;)

Mats tog några bilder på hundarna med sin telefon – de blev bra. Jag vet bara inte hur jag skall ladda av den… ? Fick dessa med min kamera – det är sååååååå vackert med snön och träden som bäddas in.

Vegas fick ju självklart syn på en av kvarterets katter när vi kom tillbaks – och hon blir sjövild – låter som en toki! Jag vet ärligt talat inte hur jag skall få bukt med detta, hon får ju belöning på varenda promenad – det drösar av katter i kvarteret och BeeJay börjar hänga på nu …. Hmmmm, inte kul!

Hur i fanken får man bukt med en självbelönande sak som att varje promenad ser hon katter …

Kan man inte få önska sig ett kattfritt område ;) och SNÖFALL fram till nyårsdagen ;)