Vilken typ av avel stödjer du?

Frågan är relevant!
Om du tar en kull valpar på din tik är du, per definition en uppfödare. Frågan här blir då;
• Vilken typ av uppfödare du är?
Är du en ansvarfull, seriös uppfödare?

Oavsett vilka motiv som ligger bakom din vilja att ”ta en kull” tror jag säkert att du vill känna dig själv som en ansvarfull, seriös uppfödare och hundägare!

När man börjar fundera på hur detta med lagstadgade regler och etik och moraliskt ansvar inom hundvärlden och speciellt inom hundavel och en specifik ras ser ut, inser man att det ibland kan vara en djungel. Och det är en djungel, som allt mer reglerar hur avel, oavsett ras framöver kommer att se ut.

Enligt mig, ligger dagens problematik alltmer i hur man ställer sig och väljer att följa de riktlinjer och rekommendationer man har att förhålla sig till från rasklubb, SKK och jordbruksverket.

Ett exempel på ett förordnade som kommer från jordbruksverket är paragraf 24.
Paragrafen reglerar djur som ej bör användas i avel.

Den lyder ” djur ej användas i avel om
1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,
4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman

Alla dessa punkter låter väldigt bra, men om man sätter dem i relation till olika rasers genetik, population och hur den verkliga avelsbasen ser ut kan det vara förödande för många raser.

Vad betyder det då i praktiken?
En fråga man kan ställa sig, som ansvarfull uppfödare är Kan en parning ske där parningskombinationen utifrån tillgänglig information ej ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman? Och, med tanke på jordbruksverkets förordnande kan rasklubbarna ge denna parningskombination valphänvisning?

Alla uppfödare och valpköpare har självklart en egen värdering på vad ett funktionshinder är hos en avkomma. En ras där småviltsjakt är huvudsyftet anser säkert att ett funktionshinder är sönderslagna svansar, splitting ears eller HD. Medan en ras, framavlad till sällskap inte alls skulle påverkas av just dessa funktionshinder.

Är en nakenhund en ras utan ett funktionshinder när den är rastypisk?
Är en sharpei en ras utan ett funktionshinder, när den är rastypisk?
Kan en cocker som testats som affekterad av PRA med DNA-test anses som sjuk om inte sjukdomen brutit ut, dvs ej synlig vid ögonlysning ?
En dvärgpinscher med krocksvans i stamtavlan, anses den som utesluten att använda i avel, enligt SJV paragraf 24?

Jag själv, som föder upp pinscher får ju ta dessa riktlinjer i beaktande och min ras skulle vi kunna ta denna diskussion kring katarakt, epilepsi, megaesophagus, vWD, dilute, HD-belastning, splitting ears m.m.

Kan en pinscher som testats som bärare av vWD med DNA-test används med en testad "frisk" icke anlagsbärande? 25 % av valparna blir anlagsbärare, kan det då anses att avkomman får en allvarlig sjukdom eller ett funktionshinder?
Kan man para kullsyskon till en hund med epileptiska anfall, enligt paragraf 24?
Är en pinscherlinje, behäftad med HD utesluten i avel även med de fria individerna?
Är en pinscherlinje, behäftad med ”ögon” utesluten i avel även med de fria individerna?

Om man tittar bakåt i en hunds stamtavla, i vilken ras som helst kan man med säkerhet säga att en parning inte ökar risk för sjukdom eller funktionshinder?
Jag anser att denna paragraf 24 omöjliggör en sund OCH bredande avel. Den försvårar för uppfödare som tänker och tycker olika, som föder upp och planerar olika, det försvårar den långsiktigt planeringen. Det försvårar för den breddning av "faktiska pinscherpopulation" vi bör eftersträva.
För mig är en parning gjord - i det långa loppet en bidragande del till att pinscherns genbas utökas och fortlever.

Är man en ansvarsfull, seriös uppfödare om man bara följer och avlar, allt enligt paragraf 24, rekommendationer och riktlinjer?
Kan man verkligen föda upp hund om man väljer att följa dessa till punkt och pricka?

Personligen anser jag att en ansvarsfull uppfödare är bedömd utifrån deras vård och omsorg de har och ger sina hemmahundar, yngre och äldre samt hundar i allmänhet. Mycket av detta kan man se i deras hundhållning, hundarnas mentalitet, samt deras val och beslut kring avel. Bara för att någon har ett rykte om att vinna massor av utställningar, med exteriört vackra vinnande hundar, testar dem till höger och vänster eller berika deras liv med allehanda meriter gör det dem inte till ansvarsfulla uppfödare.

En ansvarfull uppfödare;
 är intresserad och kunnig inom avel och nedärvning, den egna rasens historia och dess stammar.
 förblir tillgänglig för att tjäna som en resurs, ger råd och stöd när valpköparen behöver det för att utbilda och ta hand om sina uppföda hundar.
De ser till att finnas till om hunden de fött upp, av en eller annan anledning behöver omplaceras – oavsett ålder.
 tar reda på hälsa, mentalitet och exteriör i den tänkta kombinationens stamtavla. Ju mer information desto bättre kvalitativa beslut.
 ger valparna de bästa möjligheterna att bygga upp självförtroende och individuell identitet under valptiden. De ger varje valp individuell uppmärksamheten på daglig basis och arbetar medvetet med socialisering för att, så långt som möjligt ge varje valp en god början.
 Marknadsför aldrig sina valpar så att det lockar köpare enkom för att få sälja.
 inser att kärleken till den egna hunden kan göra en blind för dess brister
 är ärlig om egenskaperna och hälsostatusen hos de valpar de säljer
 HAR EN GENUIN OCH STARK KÄRLEK FÖR DE EGNA HUNDARNA, ser dem som del av famlijen och inte en hund avsedd för avel

Målet hos en ansvarsfull och seriös uppfödare bör, i det långa loppet vara att öka sannolikheten för att hundarna man föder upp blir bra familje- och sällskapshundar.

Men en seriös uppfödare har också ett engagemang och måste även våga gå sina egna vägar för att utveckla och förädla!