I dag har vi varit på den sedvanliga viltspårsträningen vi går på söndagarna. Idag var det även avslutning – tyvärr.
Annika och jag hade med alla våra hundar för att vi planerat in en lite längre promenad efter kursens slut – området kring vomen är helt underbart – skog, skog, skog….
När jag körde dit låg dimman som en slöja över vägen, även i skogen låg den ... vackert!
BeeJay fick ett spår som hade en liggtid på drygt 17 timmar, det var lagt med spårläggarskor och helt utan blod. Ingen var snitslat eller utmärkt – helt enkelt ett skitsvårt spår där man måste lita på hunden!
Spårstarten var ”utmärkt” för BeeJay med en bit av djurets päls – inte klöven – och sedan från det ett 500meter långt gåspår med 3 90graders vinklar, en återgång och ett konstant bloduppehåll ;).
Spårläggarskon gör att det är en väldigt liten träffyta av klöven i marken och den är inte heller konstant. En klöv dras ju nästan alltid i spåret.
BeeJay var skitduktig och eftersom det var ett spår utan några som helst snitslar som utmärkning – jag fick förlita mig på honom och det gjorde jag – Duktiggurkan!
Så kursen avslutades med hög svansföring, en leende matte och grill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar