Wilda är här på besök

när matte och resten av familjen åker skidor.

Hon är en sötgurka och verkligt positiv och spralligt rolig.
Det är verkligen bra att få möjlighet att passa sina foderhundar så här, lite extra och flera dagar i följd. Man lär känna dem på ett "vardagligt sätt". Ser deras bra/dåliga sidor och även hur de fungerar med resten av flocken.

Wilda har ju stulit BeeJays hjärta sedan länge - han älskar alla små som kommer och blir själv en valp som hänger med på deras intåg ... trots att han är en hane på över 6 år
Vegas tryckte till henne samma sekund som hon kom ut ur bilen, när vi hämtade henne. Hon ska inte tro hon kan komma här och komma, sa Vegas. Wilda föll platt fall. Sen var det klart för bus även mellan dem.

Bronx .... han har blivit lite av en gammal gubbe med intresse för små flickor ... Min älskade goding vill gärna stämma träff med henne sen när hon löper... Men siiiii, han ser att matte ser och hon är ju ur löpet ;)

Wilda är visserligen en valp i några dagar till - den 29 går hon över i juniorklass - men jag tycker hon har utvecklats fint redan - kroppsligen och mentalt.
Storleksmässigt trror jag hon kommer landa på runt 46, 47cm - idag när vi ser allt större hundar så känns detta bra. Vi har en standard på 45-50 och den tycker jag vi skall behålla.

Jag tycker man ser många likheter hos Wilda med Eówyn och Gildron.
Ryggen är kort hos mamma och superstark hos pappa - Wilda har fått båda.
Hon har en bra bröstkorgslängd och ett fint djup i bröstkorgen (den når armbågen redan, precis som det skall vara)
Låren är supermusklade, som pappas
Drivet är underbart, men det har ju båda sidor med ;)
Öronen är iaf efter mamma - fin öronställning med sockersöt uttryck.
Sedan är färgerna svart, mörkt och med tan fram som säkert en del domare tycker kunde varit mer .... men jag får hybris på blaffiga tan och föredrar detta sotiga. Mormors, mammas, pappas och även Wildas - så ingen överraskning att de är så precis.

Självklart ser jag brister med - man får inte vara blind i sin egen uppfödning.
Bättre underkäke, armbågarna, stramare läppar ....

MEN med Wilda kommer jag iaf försöka arbeta för att nedärva hennes glada, öppna frimodiga sätt. Alltför många pinscher är på gränsen till skygga ... det är inget roligt för hunden eller ägaren och det är svårt att avla bort. Så det öppna, supertokigt glada får man vara rädd om

Det blir spännande att framöver se denna dam som vuxen flicka och börja planerade parningar (som redan finns i tankebanan).