Att förlora ett älskat husdjur...

En uppfödarkollegas pinscherflicka gick bort igår - hon blev biten av en fästing och efter en tid på djursjukhuset slutade hennes hjärta att slå ...

Tanken på hennes förlust ger mig piggar ...

Det är inte riktigt tillåtet att sörja ett husdjur som man sörjer sina vänner och släktingar.

Reaktionerna kan vara okänsliga: "Det var ju bara ett djur. Har du tänkt på att sakffa en ny? Det blir bättre när du skaffat dig en ny."
Men förluster är svåra att mäta och de behöver inte nödvändigtvis kännas mindre efter ett djur, en livslång nära vän. Däremot kan omgivningens inställning göra det svårare att få utlopp för sorgen.

Tänk på vad du kan göra för någon i den situationen - och jag gör det för dig!

Vi skaffar oss husdjur, hund av olika skäl men för mig har det varit en del av mitt liv sedan barnsben. Och de kommer alltid att få ha den centrala rollen i mitt varande!
Att vakna tidigt på morgonen, klä på sig lite snabbt och gå ut i morgonfuktig kyla - med Bronx, BeeJay och Vegas - det finns inget bättre sätt att spendera tiden på....

Det bästa jag gjort i mitt vuxna liv var när jag bestämde mig för att ta hem Bronx på foder - förevigt tacksam Sussie och Uffe - han har grundlagt hela mitt intresse av pinscher och pinscheraktiviteter. Bronx är min ständiga följeslagare och bästa vän - han är grunden till mina engagemang... han är allt!

BeeJay ... han är mitt kärleksbarn (ja, kan man inte få egna skaffar man sig andras ;)) En valp av min underbara Bronx.

Långt från perfekt i andras ögon - men en guldklimp i mina.

BeeJay är min, snart 3åriga kille som alltid ligger i sängen under täcket. Min varma goa, tokiga, roliga humörpeppande goding!

Lägger in lite bilder på honom tagna idag i bloggen - vi har varit ute och njutit av det 19gradiga fina solskensvädret.

Alla hundarna har öst av sig spring i benen och matte har fotat för fullt ;)