God kväll – om det nu är någon som ids läsa denna vimmelkantiga ”pinscher/mattes-blogg” ;)Lördagskvällen bestod i att jag kollade på tv;n liggande i soffan, slötittande på inget alls …. Och helt sonika fick ett sug efter att spåra lite med BeeJay, kanske till och med testa Vegas. Och en tanke som kommer in i min tankeverksamhet, släpps sällan ;)
Ner i frysen och rota bland äckligt kött och annat kadaver, ut med blod och klövar (jo, de ligger bland husses mat, inte bland mitt veg. Han står ut med mycket, mitt hjärta) – tinas till söndag morgon.
BeeJay, som visste direkt vad som var på G när jag rotade fram grejerna ur frysen var så taggad och ivrig när vi kom ut till Albäck att han hade svårt vänta på ”skottplatsen”
Eftersom det är lite mer än 7månader sedan vi gick ett spår sist ville jag ge Beejay lite tid att jobba upp sig i spåret – MEN det är en sådan naturlig sak för honom, troligtvis för alla hundar att han dyker skottplatsen och agerar direkt!
Spåret jag la till honom var dryga 700meter - blod på dryga 120ml användes, tre 90graders vinklar och ett bloduppehåll på 15meter hann vi också få in.
Jag gjorde en korsning över 2 stigar och följde längs en liten bäck.
När han kom fram till klöven – vilken lycka! Om en hund kan stolt le – då log han från öra till öra. Han ville hålla kvar den underbara klöven i munnen – säkert skrytsamt visa de andra två som satt i bilen och väntade ”kolla vad jag gjort”.
BeeJay älskar att jobba och all utställning denna termin har fått mig att inte riktigt hinna med honom och hans favoritsyssla – DET skall bli bättring på det – Matte lovar!
Vegas spår var lite kortare och lite lättare – samma mängd blod – inte för att jag tror hon inte skulle ta tag i den spårande uppgiften fint … men, det är viktigt att det blir överpositivt i början ;)
La ett 250m långt spår, en vinkel och ett uppehåll – klöven låg i gräs, lite halvdold och visst, hon fann den ;). MEN inte skulle hon väl ta den läskiga saken i munnen ;)
Vegas har fått skottplatsen och far iväg .....
Mitt i och djupt inne i spårandet ....
Vegas finner och undersöker den mystiska klöven ;)
Jag tror att spåra och speciellt blodspårning är otroligt naturligt för hunden. Det är nog väldigt få hundar som inte skulle klara av det – och då ofta beroende på t ex noskvalster eller ålder, fysik eller helt enkelt ointresse…
Det man vill att hunden skall göra i spårningen är ju att eftersöka ett skadat vilt – och skadade djur avger otroligt mycket större och vidare doftmarkörer än ett friskt djur. Molekylerna från blod, körtlar, partiklar från utandningsluften och djurets hud och hår, samt även uppriven markvegetation – allt detta bildar sammantaget en doft vi vill hunden ska följa i spåret.
Man brukar tala om två olika sorters vittring – mark och luft.
Markvittring är när hunden håller nosen i marknivå. Det hunden söker efter här är allt som binds till markskiktet.
Luftvittring är det ”spår” som kommer via vind och luft. Den avtar relativt snabbt i intensitet och späds på med nya vindar.. Den störta anledningen till att man låter spåret vila i några timmar är just för att det luftburna spåret skall försvinna.
Detta var, som sagt första gången Vegas spårade ..... men verkligen inte den sista ;)
Avslutar med bilderna på BeeJay - han är så underbar att spåra med ... han ÄLSKAR DET!
Spårvittring i det höga gräset, Beejay far fram, över det och försvinner ned i gräset ;)
KLÖVEN ... Grrrr ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar