HD och AD

Idag kom svaret på AD/HD röntgen. HD - grad A och AD - UA vilket var ett mycket positivt och bra resultat!

Torsdagen den 6sep var vi äntligen hos veterinären och röntgade BeeJay´s höfter och armbågar. Det har blivit uppskjutet flera gånger på grund av både det ena och det andra. Hur som helst så gick det bra.

BeeJay var lika lugn som vanligt när han träffade Mätte – eller lugn, han gillar sin veterinär och tokviftar på svansen när han ser henne ;).

BeeJay ville ändå visa att den där sprutan som skulle få honom att lugna ner sig till ”röntgen-lugn”, den sved lite och den tyckte han inte om. Assistenten frågade om Mätte ville ha munkorg på honom, men det vill hon aldrig på BeeJay, hon vet att han är en protesterande plutt som inte gör mer än att låter;). Efter att BeeJay fått sprutan skulle vi förflyttas oss till källaren där röntgen var innan han slappnade av helt. Vi hann dock inte mer än ut ur rummet innan BeeJay slappade till! Jag bar min 20,6kg lillplutt ner för trappan - och han var så goo.

Själva röntgen gick bra och Linda, assistenten var så trevlig och snackade med mig hela tiden (det är lite obehagligt att se sin hund så väck) hon tyckte att det såg bra ut. Jag var med hela tiden för att hålla armbågarna på BeeJay - och för att få honom helt lugn. Jag tyckte det gick över förväntan.

Det är mycket att tänka på vid plåttagning - bäcken och knäleder skall vara med på röntgenbilden, benen skall ligga parallellt och knäskålen skall ligga projicerad mitt i lårbenet, dvs benen får ej vara roterade utåt eller inåt. Röntgenplåtarna skall märkas … med en markör av något slag.

Resten av den dagen var BeeJay lite hängig och pipig. Han sov ganska mycket och kröp så fort han fick chansen direkt under mattes duntäcke.

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
HD var den första defekten med ärftlig bakgrund som blev klargjord för generell diagnostisering och central registrering.
HD är till stor del ärftligt betingat varför rekommendationen är att använda föräldrar som har godkända höftleder dvs A/B och, om möjligt vars egna föräldrar har godkända höftleder. Trots detta kommer ändå en viss procent av alla valpar att utveckla HD.Ingen uppfödare kan någonsin garantera att HD-fria valpar! Men man kan arbeta så mycket som möjligt för att minimera riskerna.

Höftledsdysplasi – höftledsfel (HD) är en underutveckling av höftleden.Själva ledhålan (höftledsskålen) blir under hundens tillväxt för grund. Detta leder till förslitningsskador och många hundar blir så småningom halta på bakbenen. Innan hälta utvecklas kan en person, som är van att bedöma hundars rörelser, se ett avvikande rörelsemönster på drabbade hundar. Men många gånger kan det ta lång tid innan det märks om hunden är drabbad av HD och ibland händer det att man inte märker det alls!

Pinschern är ju en lättare ras, med kroppskonstruktion som ofta gör att hunden inte ”lider” av HD. Om en pinscher har HD behöver inte det betyda att han inte kan leva ett fullgott liv. Det beror på skadans omfattning och även i vilket skick hunden är i.

Många hundägare, som ”bara vill ha en hemma-hund” resonerar som så att "Min hund har aldrig haft några problem så jag behöver minsann inte röntga!". Men det är aldrig en nackdel att veta så mycket som möjligt om sin hund, hur det ligger till med HD, AD och liknande. Att ens hund inte visa några symptom betyder nödvändigtvis inte att HD/AD är ok, skadan kan finnas där ändå.

MEN med detta sagt, om hunden skulle ha en HD-skada så behöver man ju inte sätta denpå en piedestal eller i bokhyllan utan man anpassar helt enkelt arbete och motion efter den skada som hunden har (rådgör med veterinär) och efter den fysik som finns i grunden. En hund skall ju få ha ett lyckligt liv också och inte bara finnas till för att göra oss hundägare till lags.

Med AD/armbågsledsdysplasi, armbågsledsarthros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast ej på röntgenbilden, men ger upphov till benpålagringar,vilka kan ses. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår.

Avläsningen av röntgenbilder av armbågar går framförallt ut på att utvärdera om det finns benpålagringar i lederna och i så fall ange hur mycket. Orsaker till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3½ månads ålder. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att de skadas p.g.a. rubbad utveckling i omgivande benvävnad.

Den vanligaste rubbningen, FPC (fragmenterad processus coronoideus), förekommer på armbågens spets, i den främre delen av ledhålan.

Den näst vanligaste rubbningen, OD (Osteochondritis dissecans), förekommer på överarmens inre ledrulle i den nedre delen av ledhålan, nästan mittemot den plats på armbågsbenet där FPC kan förekomma. Utseendet på denna skada liknar det som ibland också ses i bog- och knäled.

En tredje relativt ovanlig tillväxtrubbning, UPC (armbågsledsdysplasi, AD), har varit känd sedan länge hos framförallt Schäfer. Genom en ofullständig förbening av armbågsbenets tillväxtlinje i den övre delen av ledhålanbildas en relativt stor "lös benbit" som är väl synlig på en röntgenbild av leden.

De vanligaste benämningarna på de olika typer av utvecklingsrubbningar är osteochondros (benbroskskada, degeneration) eller AD, armbågsledsdysplasi, (felaktig utveckling av armbågsleden).

Vid HD-avläsning bedömer man direkt det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur mycket pålagringar som tillkommit (arthrosgrad).

Vid röntgenavläsning av armbågarna är det oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och i så fall hur mycket.

Hos hundar med tydliga symptom (bl.a. hälta) p.g.a. defekter i armbågsleden ses dock ofta benpålagringar vid röntgenundersökning redan inom en månad efter det att de första symptomen på en ledskada har uppmärksammats. Tyvärr ger inte graden av arthros någon säker upplysning om hur allvarlig den ursprungliga defekten i leden är, speciellt inte hos vuxna hundar, eftersom arthrosen ökar med åldern och även är starkt beroende av det sätt hunden motioneras på.

En hund med AD-graden LBP (lätt benpålagring) kan ha mera besvär än vad en hund med graden MBP (måttlig benpålagring) eller KBP (kraftig benpålagring) har. Man får anpassa hundens arbete och motion helt efter den skada som hunden har och vilken typ av hund man har.

Kan man undvika HD/AD?

Några få råd jag själv fått är;

1 - Håll valpen så slank att du med lätthet kan känna revbenen då du smeker den längs bröstkorgen och så att hunden har en tydligt markerad midja samtidigt som du ger ett fullgott helfoder. Övervikt i valpens uppväxt kan påverka hd-resultatet negativt.

2 - För att hd-röntgen ska vara officiell ska hunden fyllt 1 år när den röntgas, men i Norge rekommenderas att hunden är ca 1½ -2 år vid hd-röntgen så att kropp och leder hunnit stabiliseras. Detta är något jag själv tyckt låter vettigt.

3 - Röntga inte en tik som löper, ligamenten kan vara lite uppluckrade vid löp.

4 - Det är viktigt att hunden får springa lös några gånger i veckan för att bygga upp musklerna, det räcker inte med koppel-promenader. Dåliga muskler kan leda till sämre hd-status och slappa leder.

5 - När du beställer tid, kräv att utbildad personal utför röntgen. Personalen ska hålla i hundens bakben, (det har hänt att hundägaren själv fått hålla i hundens bakben).

Sist men inte minst – Det är aldrig fel att hd-röntga din sällskapshund! Vi behöver fler röntgade pinschers för att få en bättre överblick över rasen.