Möte med varg.....

Att jag någonsin skulle få klappa en äkta varg kunde jag inte tro, men nu har det hänt!

Full av förväntan klev jag upp kl3.06 i lördags morse, packade och gav mig av mot Lund för att hämta upp Carola. Vi skulle till Kolmården, ha möte med SSPK och TRÄFFA VARGARNA!

I dagsläget finns det nio vargar i Kolmården. Fem stycken inne i djurparken, det så kallade varghänget och fyra halvårsungar som bor i safariparken (det är de som är på bilden överst). Det var de fem hannarna på 7,5år som bodde inne i djurparken som vi fick stifta bekantskap med och komma lite närmare….

Vi mötte vår guide och vargarnas djurskötare, Tina utanför hänget.
Först gick hon igenom en rad säkerhetsregler. Alla insåg att vi måste bete oss på vargarna villkor. Vi tog av oss allt som kunde tänkas fresta vargarna att stjäla, hängande halsdukar, vantar, kameraväskor med mera. Därefter var det dags att kliva in. Tina gick in först… tror jag …, kanske för att mota eventuella vargar som var sugna på att stjäla våra väskor. Jag var faktiskt inte så nervös som jag trodde att jagskulle vara.

Tre vargar kom springande mot oss och när vi satte oss på huk blev vi grundligt tvättade i hela ansiktet.
De två andra, de ranglägsta, höll sig till en början lite undan.

Det tog inte alls lång tid så hade vi fem vargar runt omkring oss. En hoppade upp och lade tassarna på min rygg – för att kolla av vem jag var. Jag blev inte rädd men man känner att om de vill, kan de hur lätt som helst hugga tag i en. Man känner att här är man i deras hem, att man måste visa hänsyn och respekt och man känner med ens en stor vördnad för dessa stora underbara vackra djur. Man känner att det här är något annat än de hundar man är van vid - Ögonen är ett rovdjurs och man kan inte få samma känsla av ögonkontakt som med en hund och man känner verkligen av hur vaksamma och uppmärksamma de är – på oss alla!

Vi fick klia och krafsa i pälsen bäst vi ville, en av vargarna, Tromb lät sig till och med bli kliad på magen av mig – helt obegriplig tanke innan denna dag.
Vargarna heter Tromb, Izor, Korax, Atlas och Zeke.
Det är också rangordningen på dem, det vill säga Tromb står högst i rang (alfahane) och Zeke lägst i rang. (iaf tills vi kom ut ur varghänget – Tromb fick det lite jobbigt efter en smitning när vi skulle gå och han skulle tillbaka in i flocken…)

Visste ni förresten att det bara är alfavargen som får lyfta på benet när han kissar, de övriga hukar sig lite, men har alla fyra tassarna i marken.

Efter en liten stund började man kunna se lite skillnader på flocken – någon hade vita ben, mörkare raggigare päls lägre manke, kraftigare …

Det var oerhört intressant att se vilket tydligt språk vargarna har, mycket tydligare än våra hundar.

Själv fick jag en hårdhänt slick-nafs i näsan och jag måste erkänna, man är inte så kaxig i ett sånt läge!
Tromb tyckte att mina kängor luktade oerhört intressant och ville sätta sin doftmarkering på dem, med följd att han nästan puttade omkull mig. Jag har nog aldrig haft så mycket mungipor dragna mot mina kängor som idag.

Vi gick runt lite i varghägnet och Tina berättade allmänt om vargar, och om historier som hade inträffat med dessa vargar.
Det som jag är mest förundrad över är vilken koll Tromb hade på Tina – hela tiden!

Tina hade redan tidigare berättat att de signaler som skötarna använder sig av var just att ta något eller några steg mot vargen, hjälper inte detta morrar de åt dem och det räcker!

Under tiden vi var inne hos vargarna inträffade det lite småincidenter – och Tina visade klart och tydligt vem som var ledaren över flocken. Tromb förstod och slickade henne i mungipan.


Det är inte ofta jag gråter, men innan vi skulle gå sammankallade Tina vargarna. Hon fick Tromb till att börja yla och de andra följde efter…. Något så vackert och underbart… jag blev så rörd och berörd!

Jag är nu – kl 23.30 – fortfarande helt upprymd av känslan detta har gett mig. Har suttit och tittat på de dryga 370bilder jag tagit och … Jag hoppas att ni också en dag får chansen att möta detta underbart vackra djur.....

TACK Peo, Carina, Carola, Ylva, Maria och Caroline för en helt otroligt oförglömlig dag!