Under 2004 talades det ganska mycket bland uppfödare om vissa individer inom pinscherpopulationen och huruvida de hade blödarsjuka.
En tik testades bl a i det sk Elisetestet och hade en gradering på testet som sa att hon var död. Vilket hon verkligen inte var.
Testet var anpassat för dobermann och visade sig vara väldigt missvisande för pinscher – hon var inte det minsta sjuk eller ens bärare enligt nästkommande testning.
Senare samma år, 2004 testade jag, trots avrådan från olika håll Bronx med ett DNAtest från saliv. Jag ville se om han var affekterad av vWD – testet var inte gjort på mer en enstaka pinscher och helt nytt på kliniken.En tik testades bl a i det sk Elisetestet och hade en gradering på testet som sa att hon var död. Vilket hon verkligen inte var.
Testet var anpassat för dobermann och visade sig vara väldigt missvisande för pinscher – hon var inte det minsta sjuk eller ens bärare enligt nästkommande testning.
Svaret från den testande kliniken kom tillbaka och visade på att Bronx var bärare av vWD – dvs inte affekterad utan heterozygot.
Det resultatet gjorde att jag som uppfödare, genetikintresserad och Bronxägare ville sätta mig in i vad det skulle komma att betyda – för oss.
Sedan 2004 har jag alltså samlat in så mycket jag kunde kring detta. Jag kontaktade alla testande kliniker, en blev två blev tre, blev fyra ….
Jag skrev till hundägare av hundar jag visste fanns i Bronx linjer, andras linjer som delgett mig att de också hade bärare. Jag kontaktade dem som hade avkommor till Bronx – informerade och undrade om de …..
Ett Exceldokument skapades och fylldes i så fort jag fick in fakta kring nya testade individer.
Jag fick fram träffpunkter i stamtavlor med hundar som var bärare, jag kunde se ”riskzooner”.
Bärare som hade korsat väg med bärare i stamtavla – men fortfarande inga sjuka, dvs affekterade individer.
Jag fick fram träffpunkter i stamtavlor med hundar som var bärare, jag kunde se ”riskzooner”.
Bärare som hade korsat väg med bärare i stamtavla – men fortfarande inga sjuka, dvs affekterade individer.
Under alla de 7år som jag samlat, letat och luskat har jag inte kommit fram till en enda hund som varit homozygot, dvs. affekterad av vWD. Inte heller har jag fått fram någon som sagt de haft hund som vid kupering/valpning haft stora blödningar eller när det klippts i pulpan ……
Ingen har kunnat tala om för mig att de haft en hund med blödningsrubbning på något sätt ...
Det gjorde att jag blev lite fundersam på själva testningen och hur man kan arbeta fram ett test utan att ha rasens genetiska tavla.
Återkommande kontakter togs, jag ifrågasatte hur de arbetat fram underlaget ... Hur kan de avgöra pinscherns genetiska utseende vid fri, bärare och affekterad om de inte haft alla tre representerade???
Dessa frågor fick jag endast väldigt undflyende svar på från de testande klinikerna. Ingen kunde ge mig ett beskeed på hur de fått fram pinscherns testningskit.
2008 var den första gången jag skickade en förfrågan kring detta till klinikerna - jag har, trots otaliga upprepanden fortfarande inte fått ett svar på detta.
Ingen har kunnat tala om för mig att de haft en hund med blödningsrubbning på något sätt ...
Det gjorde att jag blev lite fundersam på själva testningen och hur man kan arbeta fram ett test utan att ha rasens genetiska tavla.
Återkommande kontakter togs, jag ifrågasatte hur de arbetat fram underlaget ... Hur kan de avgöra pinscherns genetiska utseende vid fri, bärare och affekterad om de inte haft alla tre representerade???
Dessa frågor fick jag endast väldigt undflyende svar på från de testande klinikerna. Ingen kunde ge mig ett beskeed på hur de fått fram pinscherns testningskit.
2008 var den första gången jag skickade en förfrågan kring detta till klinikerna - jag har, trots otaliga upprepanden fortfarande inte fått ett svar på detta.
Detta "obesvarandet" tillsammans med expertisens konstaterande att "Det finns INGEN mening med att gentesta för en defekt som inte konstaterats kliniskt och verifierats med gängse biokemiska metoder.
Med vänliga hälsningarBernt Jones"
För mig gör det att testning med ovaliderat test är lika med slänga pengar i sjön!
MEN vågar man sedan vara den som slutar testa för ett test som saknar bäring och syfte i rasen?
Att sälja sina valpar på att vara den uppfödare som testar för flest allehanda hälsoaspekter utan att ifrågasätta varför verkar vara den väg många går.
Men är det verkligen i rasens bästa?
Att förespråka avel med endast testade av vWD, att säga sig undvika para två bärare ... Är det verkligen för att avla friska ... när det inte finns en enda sjuk?
Men vad är det som gör att man som uppfödare väljer att testa för över 8000 (en siffra att nämna eftersom det är vad jag lagt ut på enkom vWD) när det inte finns några sjuka hundar med vWD inom rasen? man vill inte bli utpekad som en utan hänsyn till rasen .... Att sälja sina valpar på att vara den uppfödare som testar för flest allehanda hälsoaspekter utan att ifrågasätta varför verkar vara den väg många går.
Men är det verkligen i rasens bästa?
Att förespråka avel med endast testade av vWD, att säga sig undvika para två bärare ... Är det verkligen för att avla friska ... när det inte finns en enda sjuk?
Det handlar självklart om en marknadsföring – som med all annan försäljning – att inte riskera stå kvar med valpar. Att inte framstå som oseriös …
Men är man verkligen ”MER” seriös om man endast avlar med vWDtestade hundar utan att ta hänsyn till att vi inte har en enda promille sjuka hundar med vWD? Är man mer seriös om man endast avlar med vWDtestade trots att SKKs DNAgrupp avråder, SLUs genetiker, expert inom blödarrubbning avråder och klubben vill vi skall stanna upp och tänka till….Eller är det så att vi med detta har under årens lopp istället förkastat viktiga avelsmaterial som lett till en ökad inavelsgrad och en minskning i den effektiva avelsbasen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar