vWDtestning har gjorts på pinscher sedan slutet av 2004 (enligt vad jag har tagit del av), under dessa år har vi inte dektekterat en enda affekterad individ.Under senare år har det, till och från uppkommit diskusioner med frågetecken till testets validering. Jag är en av dem som återkommande varit i samtal med tre testande kliniker om hur och på vilka underlag de tagit fram dessa tester.

Under alla år har jag, trots stora feta frågetecken fortsatt testa och lagt pengar på detta.
När detta kom upp på tapeten igen - genom att pinschersektionen påtalade vikten av att inte rusa fram i blindo - insåg jag att det finns många som gör just detta, utan att fråga sig varför först.

Jag har under årens gång försökt satt mig in i olika delar av pinscherns sjukdomshistoria, dess genetiska svagheter och linjernas behov .... Men vWD har legat mig extra varmt om hjärtat, mkt pga av min Bronx och hans testning som bärare. Han var, de facto en av de första i världens som testats!

Jag har nu i dagarna fått besvaranden från DNAgruppen på SKK (bestående av kunniga genetiker med många års erfarenhet och genetikern Bernt Jones, professor på SLU med verksamhetsområdet klinisk kemi. Han arbetar med klinisk kemisk diagnostik, främst inom området blödningsrubbningar (hemostas). Jag anser man kan säga han är kunnig inom området!
Båda besvarandena bekräftar och stödjer den svenska pinschersektionen och avelskommiten [/b]i deras utlägg, men de påtalar också att testet inte är brukbart på pinschern som det ser ut idag!!!

Hej.
Det var många frågor som kan få ett kort svar, men jag ska utveckla det lite.
För att dra igång en meningsfull testning krävs att man har hundar, tikar och/eller hanhundar, med typiska symptom för von Willebrands sjukdom som är verifierat med lämpliga proteinkemiska tester eller aggregationsstudier (trombocytfunktionstest). Efter vad du skriver finns inte detta varför allt DNA-testande blir ointressant.
Vi har erfarenhet av liknande situationer inom ett par andra hundraser där DNA-test visar på hundar som är defekta (har von Willebrands sjukdom) eller bärare. Inte heller här finns några tecken på ökad blödningsbenägenhet typisk för von Willebrands sjukdom. Också här har man då använt test som inte är verifierade för rasen i fråga. Då det gäller raser som verkligen har denna genetiska defekt finns visat att testet måste vara specifikt för rasens mutationer om den ska vara tillförlitlig och ge information som kan användas i den fortsatta aveln.
Alltså, den information som ges på länken till pinschersektionen är helt korrekt och relevant. Det finns INGEN mening med att gentesta för en defekt som inte konstaterats kliniskt och verifierats med gängse biokemiska metoder.
Med vänliga hälsningar
Bernt Jones

För mig är detta, i kombination med procentuella fakta ( max 18%bärare testade med ett ovaliderat test, 0% affekterade!!!) ett klart beskeed på att testning av VWD hos pinscher är obrukbart