Gene tests for vWD - a sound selection in breeding or a sales ploy?

What do you think?
In 2004 there was a lot of talk among breeders worldwide that some individuals had vWD – or as it was called …individuals with bleeding disorder

In the beginning of 2004 a female was tested for bleeding disorder with the so-called Elise test and she had a grading of the test that said she should be dead. AND she really was not.

The test was adapted for Dobermans and proved to be very misleading for Pinscher - she was not at all ill or even a carrier according to the next testing.
Later that year, 2004 I tested, despite advice against it from different breeders Bronx with a DNAtest using saliva. I wanted to see if he was sick and had a bleeding disorder- the test had only been done on a few German Pinschers and was brand new at the clinic.
The response from the testing clinic came back and showed that Bronx was a carrier of vWD - ie not affected but heterozygous.
The result made me, as breeders, geneticists interested and “BronxOwner” wanting to familiarize myself with what this would mean to us.
Therefore, since 2004 I have collected as much as I could about this. I contacted all testing clinics, one became two became three, became four .... asking for results and statistics, facts.
I wrote to the owners of the dogs I knew were in the Bronx lines, other dogs lines where the owner filled me in on status carrier. I contacted those who had offspring’s to Bronx - informed and asked if they ... ..
An Excel document was created and filled out as soon as I got the facts about the new tested individuals.
I got some hits in the pedigrees of dogs that were carriers; I could see "risky zones".

Carriers who had crossed the path of carriers in the pedigrees - but still not any sick, affected individuals tested or detected.
In the 7 years that I have collected, searched and asked around, I have not found a single dog that was homozygous, ie. affected of vWD. Nor have I come up with someone who said they had a dog that at the docking / whelping had major bleeding, or after being cut in the pulp had sever problem ... NONE!!!!!!!
No one has been able to tell me that they had a dog, knew of a dog with a bleeding disorder in any way ...
This made me, to say it mildly a little hesitant on the testing and how they was able to prepare a test without having the breed genetic table basing it on.
Regular contact was made, I send them questioned regarding “how they worked out the testkit” Based on? ... How could they determine the German Pinscher genetic look, regarding free, carriers and affected if they had NOT had all the three genetic types represented???
Those questions, I had only got very evasive answers from the testing clinics. Nobody could give me an answer on how they come up with the Pinscher testing kits.
2008 was the first time I sent an inquiry about this to the clinics - I have, despite countless repetitions still not received a direct response.
This put together with the answer from genetic expert's – working with bleeding disorder for the SLU (Swedish University of Agricultural Sciences) stating that;
"There is no point in genetic testing for a defect that is not detected clinically and verified by conventional biochemical methods.

Best regards, Bernt Jones'
To me this makes testing with invalidated tests equal to throwing money down the drain!
BUT do you dare to be the one stop testing for a test that has no bearing and purpose for, in the breed?
To sell puppies there seem to be many breeders who test for mostly all kinds of health concerns, claiming to be breeding for healthy and sound GPs - without questioning why …. seems to be the way many go.
But is it really in the breed's best?
To advocate breeding’s off only tested vWD, saying to avoid mating two carriers ... Is it really to breed healthy ... when there is not a single affected worldwide?
But what is it that makes you as a breeder choosing to test for over 8000skr (a figure I have put in for testing vWD) when there are no affected dogs with vWD in this breed? Answer; YOU do not want to be singled out as a unserious breeder
It's obviously a marketing thing - as with all other sales - not to risk having to remain with the pups.
But are you really "more" aware, more serious if only breeding with vWDtested dogs - without taking into account that we do NOT have a single affected dog with vWD?
Are we more serious if we only breed with vWDtested although SKK DNAgroup discouraged, SLU geneticist, expert in bleeding disorder discouraged and the club wants us to stop and think ....
Or has this lead us to, over the years rather than useing rejecting important breeding material which led to an increase in inbreeding and a reduction in the effective breeding stock?

Gentest för sunt urval i aveln eller försäljningsknep?

Vad tror ni?

Under 2004 talades det ganska mycket bland uppfödare om vissa individer inom pinscherpopulationen och huruvida de hade blödarsjuka.
 En tik testades bl a i det sk Elisetestet och hade en gradering på testet som sa att hon var död. Vilket hon verkligen inte var.
Testet var anpassat för dobermann och visade sig vara väldigt missvisande för pinscher – hon var inte det minsta sjuk eller ens bärare enligt nästkommande testning.

Senare samma år, 2004 testade jag, trots avrådan från olika håll Bronx med ett DNAtest från saliv. Jag ville se om han var affekterad av vWD – testet var inte gjort på mer en enstaka pinscher och helt nytt på kliniken.
Svaret från den testande kliniken kom tillbaka och visade på att Bronx var bärare av vWD – dvs inte affekterad utan heterozygot.

Det resultatet gjorde att jag som uppfödare, genetikintresserad och Bronxägare ville sätta mig in i vad det skulle komma att betyda – för oss.
Sedan 2004 har jag alltså samlat in så mycket jag kunde kring detta. Jag kontaktade alla testande kliniker, en blev två blev tre, blev fyra ….
Jag skrev till hundägare av hundar jag visste fanns i Bronx linjer, andras linjer som delgett mig att de också hade bärare. Jag kontaktade dem som hade avkommor till Bronx – informerade och undrade om de …..

Ett Exceldokument skapades och fylldes i så fort jag fick in fakta kring nya testade individer.
Jag fick fram träffpunkter i stamtavlor med hundar som var bärare, jag kunde se ”riskzooner”.
Bärare som hade korsat väg med bärare i stamtavla – men fortfarande inga sjuka, dvs affekterade individer.

Under alla de 7år som jag samlat, letat och luskat har jag inte kommit fram till en enda hund som varit homozygot, dvs. affekterad av vWD. Inte heller har jag fått fram någon som sagt de haft hund som vid kupering/valpning haft stora blödningar eller när det klippts i pulpan ……
Ingen har kunnat tala om för mig att de haft en hund med blödningsrubbning på något sätt ...
Det gjorde att jag blev lite fundersam på själva testningen och hur man kan arbeta fram ett test utan att ha rasens genetiska tavla.
Återkommande kontakter togs, jag ifrågasatte hur de arbetat fram underlaget ... Hur kan de avgöra pinscherns genetiska utseende vid fri, bärare och affekterad om de inte haft alla tre representerade???
Dessa frågor fick jag endast väldigt undflyende svar på från de testande klinikerna. Ingen kunde ge mig ett beskeed på hur de fått fram pinscherns testningskit.
2008 var den första gången jag skickade en förfrågan kring detta till klinikerna - jag har, trots otaliga upprepanden fortfarande inte fått ett svar på detta.

Detta "obesvarandet" tillsammans med expertisens konstaterande att "Det finns INGEN mening med att gentesta för en defekt som inte konstaterats kliniskt och verifierats med gängse biokemiska metoder.

Med vänliga hälsningarBernt Jones"

För mig gör det att testning med ovaliderat test är lika med slänga pengar i sjön!

MEN vågar man sedan vara den som slutar testa för ett test som saknar bäring och syfte i rasen?
Att sälja sina valpar på att vara den uppfödare som testar för flest allehanda hälsoaspekter utan att ifrågasätta varför verkar vara den väg många går.
Men är det verkligen i rasens bästa?
Att förespråka avel med endast testade av vWD, att säga sig undvika para två bärare ... Är det verkligen för att avla friska ... när det inte finns en enda sjuk?

Men vad är det som gör att man som uppfödare väljer att testa för över 8000 (en siffra att nämna eftersom det är vad jag lagt ut på enkom vWD) när det inte finns några sjuka hundar med vWD inom rasen? man vill inte bli utpekad som en utan hänsyn till rasen ....

Det handlar självklart om en marknadsföring – som med all annan försäljning – att inte riskera stå kvar med valpar. Att inte framstå som oseriös …

Men är man verkligen ”MER” seriös om man endast avlar med vWDtestade hundar utan att ta hänsyn till att vi inte har en enda promille sjuka hundar med vWD? Är man mer seriös om man endast avlar med vWDtestade trots att SKKs DNAgrupp avråder, SLUs genetiker, expert inom blödarrubbning avråder och klubben vill vi skall stanna upp och tänka till….

Eller är det så att vi med detta har under årens lopp istället förkastat viktiga avelsmaterial som lett till en ökad inavelsgrad och en minskning i den effektiva avelsbasen?

vWDtestning har gjorts på pinscher sedan slutet av 2004 (enligt vad jag har tagit del av), under dessa år har vi inte dektekterat en enda affekterad individ.Under senare år har det, till och från uppkommit diskusioner med frågetecken till testets validering. Jag är en av dem som återkommande varit i samtal med tre testande kliniker om hur och på vilka underlag de tagit fram dessa tester.

Under alla år har jag, trots stora feta frågetecken fortsatt testa och lagt pengar på detta.
När detta kom upp på tapeten igen - genom att pinschersektionen påtalade vikten av att inte rusa fram i blindo - insåg jag att det finns många som gör just detta, utan att fråga sig varför först.

Jag har under årens gång försökt satt mig in i olika delar av pinscherns sjukdomshistoria, dess genetiska svagheter och linjernas behov .... Men vWD har legat mig extra varmt om hjärtat, mkt pga av min Bronx och hans testning som bärare. Han var, de facto en av de första i världens som testats!

Jag har nu i dagarna fått besvaranden från DNAgruppen på SKK (bestående av kunniga genetiker med många års erfarenhet och genetikern Bernt Jones, professor på SLU med verksamhetsområdet klinisk kemi. Han arbetar med klinisk kemisk diagnostik, främst inom området blödningsrubbningar (hemostas). Jag anser man kan säga han är kunnig inom området!
Båda besvarandena bekräftar och stödjer den svenska pinschersektionen och avelskommiten [/b]i deras utlägg, men de påtalar också att testet inte är brukbart på pinschern som det ser ut idag!!!

Hej.
Det var många frågor som kan få ett kort svar, men jag ska utveckla det lite.
För att dra igång en meningsfull testning krävs att man har hundar, tikar och/eller hanhundar, med typiska symptom för von Willebrands sjukdom som är verifierat med lämpliga proteinkemiska tester eller aggregationsstudier (trombocytfunktionstest). Efter vad du skriver finns inte detta varför allt DNA-testande blir ointressant.
Vi har erfarenhet av liknande situationer inom ett par andra hundraser där DNA-test visar på hundar som är defekta (har von Willebrands sjukdom) eller bärare. Inte heller här finns några tecken på ökad blödningsbenägenhet typisk för von Willebrands sjukdom. Också här har man då använt test som inte är verifierade för rasen i fråga. Då det gäller raser som verkligen har denna genetiska defekt finns visat att testet måste vara specifikt för rasens mutationer om den ska vara tillförlitlig och ge information som kan användas i den fortsatta aveln.
Alltså, den information som ges på länken till pinschersektionen är helt korrekt och relevant. Det finns INGEN mening med att gentesta för en defekt som inte konstaterats kliniskt och verifierats med gängse biokemiska metoder.
Med vänliga hälsningar
Bernt Jones

För mig är detta, i kombination med procentuella fakta ( max 18%bärare testade med ett ovaliderat test, 0% affekterade!!!) ett klart beskeed på att testning av VWD hos pinscher är obrukbart

vWD - ej validerat .....

DNA-gruppen i SKK hade den 6 september ett möte. Till det mötet hade jag skickat in en förfrågan kring vWD. Jag länkade till vad vår rasklubb hade lagt ut kring vWDtestning och gentester generellt, vidarebefodrade info från de olika testande klinikerna och bifogade kontaktinfo till de jag under åren haft kontakt med.

Men de frågorna som var/är av störst vikt för mig just nu var ändå;
Hur skall man agera som uppfödare om man har en bärare som man vill använda i avel och endast ett test som inte är validerat och där vi inte vet om sjukdom ens finns i rasen?

Anser ni att vi som föder upp bör testa våra avelsdjur för att dektektera fler ev bärare.

Svaret jag fick ... om än en hel del förkortat från SKK, baserat på beslut taget i DNAgruppen var;
Att de ställer sig "bakom klubbens ställningstagande i den skrivelse som publicerats på rasklubbens webbsida. Eftersom testet inte är validerat för rasen"  "inte har kännedom om några genetiskt affekterade individer varken i Sverige eller internationellt ansåg DNA-gruppen inte att testet kan anses tillförlitligt för von Willebrand hos pinscher. Om kliniska fall av blödarsjuka uppkommer i rasen bör dessa utredas."

Vi kan inte likställas med andra raser - eftersom det inte är en likadan reaktion inom en ras som inom en annan även om det handlar om samma typ av vWD.

Detta är en förkortning av min sammanställning gjord 2009 och det tål att läggas ut igen;
Von Willebrands sjukdom har upptäckts i ett brett spektrum av hundraser. Det finns tre klassificeringar av denna sjukdom, typ I, II och III. Dessa olika typer bygger på koncentrationen och typen av plasma vWF.

Typ I av vWD karaktäriseras av onormalt låga koncentrationer av strukturellt normala vWF (F=faktor), och är en mildare form. Typ II av vWD kännetecknas av strukturellt onormal vWF, vilket hindrar funktion och kan leda till svåra blödningar hos drabbade hundar. Typ III av vWD finns hos hundar utan någon direkt plasma vWF.

Enligt uppgifter jag fått från VetGen - eftersom pinscher antas ärva typ I av sjukdomen homozygot (de som ärver en defekt gen från båda föräldrarna) är det inte sannolikt att de avlider i livmodern eller strax efter valpning – som vi har haft uppe till diskussion med uppfödare runt om i världen.

Fortfarande är det affected jag refererar till – dvs en hund med vWD i dubbel genuppsättning.
Under normala omständigheter, typ I innebär att blödning hos hunden kommer att koagulera normalt.
Men efter långvarig stress eller med stora blodförluster under operation eller på grund av trauma, kan defekten bli "kliniskt" och oförmåga att koagulera uppstår. Blödningstendenser kan förvärras av medicinering eller stress och sjukdom, särskilt virussjukdom eftersom virusinfektioner kan förlänga blodproppsbildning genom att påverka trombocyt och/eller endotelceller produktionen i blodkärlens väggar (endotelcellerna producera det protein som kallas von Willebrand's faktor som är nödvändig för normal koagulering).

Drabbade hundar kan få skador och genomgå operationer utan några komplikationer och får heller aldrig några problem med blödningar.
Varför en del hundar (dobermann, terrier och pudel bl a) som klassificeras som drabbade av vWD visar kliniska tecken på blödning medan andra inte gör det är ännu inte utrett och inga reella fakta finns.

VetGen och Laboklin har testat pinscher sedan 2005 och …
VetGen, USA
Total tested 143
Clear, 114 or 82%
Carrier 28 or 18%
Affected 0

VetGen; Den mutation som orsakar typ I vWD i tyska Pinschers är exakt samma mutation som orsakar sjukdomen i Dobermanns och många andra raser.
Vi har inte testat eller fått fram en ända drabbad av rasen pinscher.
Den första hund som testats var en misstänkt bärare, och detta kontrollerades när man jämförde med vår kompletta panel av vWDmutationer.
Varje parti av tester som körs innehåller kontroller (clear, carrier, och
affected) även om de kan vara från en annan ras med samma mutation (dobermann).
Statistiken bifogad innehåller även första pinschern som har testats.

Svar från Laboklin:
"Vi har testat 177 pinscher från januari 2006 - aug 2008.
86% av dem har testats genotyp N/N clear, 14% har testats genotyp N/vWDI(hetrozygous carrier). Ingen av de testade pinschrarna visade genotyp vWDI/vWDI (homozygot affected). "
I tillägg vill jag här nämna att denna text "VetGen; Den mutation som orsakar typ I vWD i tyska Pinschers är exakt samma mutation som orsakar sjukdomen i Dobermanns och många andra raser.
Vi har inte testat eller fått fram en ända drabbad av rasen pinscher.
Den första hund som testats var en misstänkt bärare, och detta kontrollerades när man jämförde med vår kompletta panel av vWDmutationer.
Varje parti av tester som körs innehåller kontroller (clear, carrier, och
affected) även om de kan vara från en annan ras med samma mutation (dobermann)."  skrevs när man fortarande trodde att det genetiska utseendet på hunden var oberoende av ras (PRAtestningen som så gott som slog ut flertalet raser är samtida och var då ej rasbunden - men helt felaktig).

För mig känns detta som ett stort steg i rätt riktning - Vi har inga affekterade individer
Vi har 18% testade bärare - testade med ett ovaliderat test.

 

 

SKK och anslutna klubbar (inom FCI) talar om en påbörjad sjukdomsproblematik hos en ras om antalet affekterade överstiger 10% av populationen......

 

VI HAR 0% världen över!!!!!!!!

Fotografera under vatten

är någonting jag velat testa under en lång tid.
Min kamera är ju inte direkt typen man släpar med sig ut på ett dyk.

MEN nu har Ricoh PX kommit, en kamera som efter ett dopp på tre meters djup i en timme och ett fall på 1,5 meter ska den kunna fortsätta ösa iväg bildsekvenser utan problem

jag tror den kameran hade passat min typ av bild med fuktigt väder och regn som strilar ......

På Smartsontestpilot kan man nu anm sig till att testa denna kamera - vilket jag mer än gärna vill göra!
Jag tror jag hade kunnat ta med den ut på flottningen med - utan att vara rädd för att förstöra kameran - förra turen på flottan hamnade ju min 15.000kr kamera i vattnet och fick gå till "kameragraven".

Vill du veta mer om kameran?

De har lagt ut en lite info om kameran - HÄR

Nattfotografering .....

Ett annorlunda sätt att fotografera och med ett lite annat tänk än jag brukar ha på ”hundfoto”.


INatt var jag ute vid Stenshuvud, körde hemifrån kl 23.45 ungefär och hade packat ned kameran, blixten, stativet, fjärrutlösare och pannlampan ....
Ordentligt med kläder, extra gympaskor och min mobil för att nyttja GPSen. Är man ensam ute mitt i natten, i mörkaste skogen kan det kännas lite tryggt att ha en GPS som lägger upp vart man är på datan hemma och att Mats kan kolla var jag befinner mig JUST NU ... smart tycker jag! Säkert och tryggt känns det iaf ...


<><><><> <><><><> <><><><>

Bländare F/5
Exponering 45sek
Brännvid 46mm
ISO 200
Bländaröppning 4.4
Vitbalans varmt lysrör
Avstånd till motiv "oändlig"

Vid nattfotografering behöver kameran sitta på ett ordentligt stativ för att undvika skakningsoskärpa. Jag kopplade även bort VR för att inte förvirra kameran ….
Bara manuella inställningar idag, ville leka lite med olika bländare och slutartider på samma motiv – se hur de interagerade och vad effekterna blev.

Högre bländartal för större skärpedjup i vissa lägen och lågt … för att ha så kort som möjligt.
Som vanligt fotar jag i RAWformat och vitbalans ställde jag in manuellt … men fick justera en hel del i efterredigering.

<><><><>

Bländare F/29
Exponering 30sek
Brännvid 42mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 4.3
Vitbalans varmt lysrör
Avstånd till motiv 1,3m

Eftersom det är mörkt på natten får man långa exponeringstider - så min trådlösa fjärrkontroll är verkligen perfekt, ett stabilt stativ (skåne blåser alltid) eftersom jag ibland ställer stativet på lite riskabla underlag och inatt till o med i ett strömmande vattendrag.

<><><><>

Bländare F/29
Exponering 1/400sek
Brännvid 200mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 5
Vitbalans varmt lysrör
Avstånd till motiv "oändligt"

Bilderna är tagna med lågt ISO – ända nere på 200, för att slippa så mkt brus som möjligt.

Det är väldigt svårt att få skärpa manuellt när det är så gott som nattsvart, jag utnyttjade min pannlampa och kamerans focus med  A/M, kopplade sedan bort den innan jag tog kortet för att kunna fota - kameran står o letar focuspunkt i svarta mörkret annars och hittar inget ….

Bländare F/4.5
Exponering 1/3sek
Brännvid 18mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 3.6
Vitbalans moln
Avstånd till motiv 1.3m

Bländare F/4.5
Exponering 10sek
Brännvid 18mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 3.6
Vitbalans moln
Avstånd till motiv 1.3m

Bländare F/22
Exponering 15sek
Brännvid 18mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 3.6
Vitbalans moln
Avstånd till motiv 1.3m

Två sessioner med tre foton tagna på samma motiv, samma tid på natten (självklart minuter mellan) - skillnad mellan dem är helt beroende på inställning i kameran.

Bländare F/4.5
Exponering 10sek
Brännvid 32mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 4
Vitbalans moln
Avstånd till motiv "oändlig"

Bländare F/7.1
Exponering 13sek
Brännvid 32mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 4
Vitbalans moln
Avstånd till motiv "oändlig"

Bländare F/20
Exponering 30sek
Brännvid 32mm
ISO 200
Maximal bländaröppning 4
Vitbalans moln
Avstånd till motiv "oändlig"

Mina favoriter, av hur jag fotat dessa blir högt bländarvärde och längre exponeringstid - lite mörkare och mera "diffusa"

Å..... jag försöker verkligen få bort alla konstigheter i inlägget ... blogger strular och det är trist  ....
Ni får ha överseende ;)

Weekend i Dublin

Denna helg har jag, för första gången sedan jag skaffa de Bronx varit utan hund i fyra dagar ….

Oscar Wilde

INTE LÄTT för matte som har svårt att släppa dem ur sikte….

Mats och jag överlämnade våra guldklimpar i Annika och Daniels ömma händer – De är väl medvetna om mina separationsproblem;)

Torsdagsmorgonen skjutsade Annika in oss till Hyllie och därifrån tog vi Öresundståget mot Kastrup – snabbt och enkelt som attan!

Kastrup är så sjukt effektivt och allt bara trillade på – Mats fick alarmerande piiiiiiip genom scannande tullen – allt skrot han har insatt i benen. Men ….

Flygresan gick snabbt – konstigt egentligen … man tar sig snabbare till Irland än man tar sig till Västervik.

Hmmmm ... vi bodde på 686 ... men jag har ingen anning om vad det betyde ... Concierge betyder ju dörrvakt ......... 

Maken och jag strolade ner till ett fik efter vi packade upp ...

När vi kom fram till Dublin tog vi en taxi till hotellet – ett jättefint hotell med massa stjärnor ;)
Snabbt fick vi rum, packade upp, tog en karta och kameran … pengar och ut på stadsvandring.

Dublin är en trevlig stad, en ren stad och en livlig stad – alla man möter var supertrevlig och snacksaliga, folk på puben och caféerna var öppna och stojiga.

Dublin var verkligen en rolig och trevlig stad att åka och uppleva.

Inga bussar eller taxi behövs – det är en ganska liten stad.

Hotellet var jättebra, underbar med badkar på rummet och självklart tog jag ett bad varje dag …. Gött!!!

Men … en långhelg så är iaf Dublin utforskat och man hunnit med turistgrejer.

Genomgående var maten god, servicen jättebra, priserna ungefär som i Sverige. Pommes äts till ALLT här – men är tio gånger godare, tjockare och matigare.

Sista dagen på hotellet upptäckte jag att det i loungen på vår våning bjöds kaffe av alla dess sorter och massa olika wienerbröd varje morgon …. Så dags då ;)

Frukosten på hotellet var i övrigt sjukt dyrt – irländsk frukost för 22 euro (korv, vita bönor, ägg, blodpudding…. Massa konstigt…)

Mörka murriga pubmiljöer överallt!!!!!!

Ölen var god... speciellt kall Guinness – som njöts i sin rätta miljö med rätta musiken i bakgrunden.

Irland är väl värt ett besök, det är slitet och folket har påverkats av ekonomin ... många uteliggare och mycket alkoholproblem - MEN så trevligt folk!!!!
Jag har njutit och haft roligt -  och åker vi hit igen, till Irland hoppas jag på ett besök i annan del av landet ...

Grattis, alla godingar i C-kullen!

Nu är vildningarna 12månader gamla, de har levt hemma hos husse och matte i 10 månader och säkert ... ialla fall bitvis drivit dem till vansinne ;)

Angus, Luna, Ella, Wilda, Dexter, Razz, Zebbe ...ett gäng godingar!
Helt klart tokiga jönsar med massa glädje och sprall, vackra och väldigt svart, lackande .....

Helt klart ett gäng pinscher i min smak!

En liten tillbakablick ....

minuten efter att han kom ut -



Så här skrev jag dagen efter att de hade fötts  om den 29 juni 2010 -
Eówyn hade varit flåsig sedan tidigt, tidigt på morgonen och jag märkte tydligt att nått var på G.
Min underbara kollegor på jobbet täckte för mig och jag fick gå på semester _ TACK! Efter att det var fixat så var det bara vänta, vänta, vänta.....

Klockan sniglade sig fram och vi sprang ut och in - Eówyn ville ut och kissa, bajsa, kissa, bajsa lite mer - hon skulle tömma sig inför.
Klockan 14.02 gick vattnet och hon ville ut igen - men denna gången var det annorlunda...... hon stod vid dörren och ville, ville, villlllllllle - sen kom en krystvärk och den första killen föddes 14.28 med Eówyn ståendes upp och ner i mina händer ..... SÅ .. jag var såld och nykär!

Den första hanen vägde 329gram - en stor kille med skolväskan på armen och redo att flytta hemifrån ;)
Redan kl 14.50 har han börjat sutta och det låter underbart mysigt.

Sedan trillade det på och 15.30 kom det en liten tik på 263g ....
15.40 kom nästa tik som vägde 305gram

Sen tog vi en liten andpause och hanen som kom efter det är en verklig avkomma till Eówyn - innan han var helt ute, bakbenen kvar men .... han suttade redan på de bakre tuttarna ;) Han vägde - efter en tjuvsutt 235gram

16.30 kom en hane på 279gram
17.15 en tik på 234gram
18.10 kom ytterligare en hane och han vägde 218gram

C-kullen är alltså född den 29 juni och är 7 underbara individer stor. Det är 4 stora hanar och 3 stora flickor - alla helt underbart bedårande och jag är stormkär i dem alla!

Långledigt i småland ...

I torsdagsmorse drog jag, Bronx och Vegas mot Höör för att hämta upp Wilda. Vi hade planerat en långhelg med syskonbus - EllaBellaBus och Wilda - skogssläpp och utställning.

Wilda blev hoppigt, stusssssssigt glad när vi kom och efter att Vegas fått trycka till henne en gång så fattade hon vinken ... en stund ;)

När vi kom fram till Gunnebo - hemma hos min syster och hennes familj hade jag planerat liten, liten promenad... men grabbarna Laser och Bronx. De hade inte träffats på ett tag. MEN inget sånt... de sa Hej, är det du... trevligt och så var det inget alls... De är underebara våra grabbar.

Bronx njuter av att vara ute på gården och lulla ....

Ella och Wilda busar av sig - syskonen har inte träffats sedan de var 8 veckor. Lattjolajban hade de!

Ååååååå, de låter lika, ser lika och är lika tokiga när de busar.... ;)

Underbara Laser, jag tror han är den älsta pinschern i sverige idag. Han är över 15år och njuter av att bara vara, ligga och sola lite, få kel, pussar (om än med dålig andedräkt) och vara vacker!

När det var dags för utställninge hade jag turen att få sällskap av syster Annett och Emma, Systerdotter Matilta och Esko (syrrans man). En hel dag i massiv, slående värme ... Bronx tyckte INTE om dagens väntande i värme .... i ringen och vid väntan fanns ingget skydd .....

Bronx placerade sig som BIRveteran - och jag är så stolt över att min goding fortfarande klarar av att placera sig i BästaHanHundKlass. Han blev 2bhkl ef den hanne som senare blev BIR. (före Vegas ... grrrrr... Grattis till Sussie och Uffe - men attans vad jag vill vinna jämt, även om BIM och därmed bästa tik är vinst så.... )

Vegas skötte sig väldigt bra men visade klart i rörelse att hon inte orkade - en tik som ofta ... alltid ... har ett driv och bra steg med frånskjut fick dagen till ära i kritiken "Kunde röra sig mer effektivt i bakbenen". Jo jag kände verkligen hur jag fick dra runt henne.
Två dags ös i skog med värme tog ut sin rätt!

Kritiken för Vegas;
Feminin, bra storlek, vackert huvud.
Bra hals.
Något rak i överarm.
Välkroppad, välvinklat bakställ.
Kunde röra sig mer effektivt i bakbenen.
EXC, CK, 1, BIM

Sedan var det en lång väntan fram till finalerna - Bronx skulle ju in i veteran.
Jag kommer itne ihåg vad domaren hette .... men tyckte det var lite tråkigt att vi inte fick mer än springa ett varv så placerade hon dem .... ingen hantering, ingen närmare koll .... kändes stressigt och inte som hon engagerade sig för en final där vi som stannat hade väntat i timmar!!!!!
TRIST!

Kritiken för Bronx;
Fin gammal herre i utmärkt kondition för sin ålder.
Fint uttryck.
Bra hals.
Bra benstomme.
Utmärkt förbröst.
Stilig toppline stående
Något bakhög i rörelse
Välvinklade bakben
Välgående
Bästa veteran
EXC, CK, 2bhkl BIRveteran BIS4veteran

BIS4 Veteran Norrköping 20110605

Sedan var det bara att packa bilen, vräka på med AC och få in lite luft till hundarna i bilen. Bronx och Wilda njöt av varsin stor glass, Vegas ville inte ha något (då är hon trött vill jag lova).

Jag och Emma åkte hem till Västervik och spenderade kvällen och natten där.
Wilda fick ut och busa med Nelson (Bronx och Vegas fick en välförtjänt vila.... Wilda dååååå... hon hade en växel kvar )

Nelson njuter av att busa pinscherbus - Wilda var en sötnos med fullt av ös ;)

Men Nelson körde slut på henne efter en stund......

Nelson njuter av att springa och när matte ropar "va, va, godis??????. KOMMER"

Wilda är underbar att ha lös. Hon rör sig på en radie av kanske 10-15 meter. Kommer hela tiden och är otroligt obrydd om allt annat! UNDERBAR hund att ha lös. Hon har spenderat så gott som hela helgen utan koppel och det är verkligen en ynest att få ha hund så! Ibland saknar jag skogen och småland mer än annars....... 

Nedan Nelson och Wilda öser ......

Duffyco's Nelson 2004-04-29
(Jason Vom Awarenring & Dolly Vom Münchhof)
HD A
EYEs FREE 2009-04-23

Underbara, vackra, roliga, mjuka WILDA!

Och hur gottigt är inte detta då under tävlingsresultat ..........